Tisdag 20 januari
Livet i Las Palmas flyter på. Julaftonskvällen tillbringade vi på internationellt knytkalas på närbelägna jolleklubben här i hamnen. Vi bidrog med köttbullar och potatis. En av de holländska seglarna är en hejare på elgitarr som han spelar till inspelat komp på datorn. Inte så mycket julsånger och det var ju rätt skönt. Vi fick inga julklappar i år (heller), vi har nog inte varit snälla nog.
I nyårshelgen hade vi besök av vännerna Inger & Sakka. Sakka hade tillverkat en ny bordsskiva till sittbrunnen som vi snabbt monterade. De överraskade även med mössor och tröjor med båtens namn elegant broderade. Dagen efter deras ankomst startade vi på en utflykt med nattsegling till Teneriffa. Vi la oss i marinan San Miguel, men konstaterade att den låg lite väl långt bort från begivenheterna för besättningens smak. Vi tänkte då hyra en bil. Normalt kostar det ca 100 kr / dag att hyra bil här, men under julhelgen ville de ha 3.000 kr/dag och det var väldigt ont om bilar. Marknadsekonomi sa besättningen, men jag kallar det snarare missbruk av marknadsekonomi. Att samma produkt är 30 ggr dyrare vissa dagar är barockt. Det blev ingen hyrbil. Istället beslöt vi att segla tillbaka till Gran Canaria, men till sydsidan. Vi valde Puerto Mogan där marinan ligger mitt i byn. Vi stannade där i två dagar med bl a utflykt till det optimala turistghettot Puerto Rico. Med Sällskapsresan i gott minne botaniserade vi i hamnkvarteren.
På nyårsaftonens morgon startade vi återresan till Las Palmas för nyårsfirande. Det blev en rätt gropig resa med 2-3 meter höga vågor och motvind första biten österut och sedan halvvind norrut. Fram kom vi i alla fall och vår plats i marinan var kvar. Tolvslaget blev lite annorlunda än i Sverige. Tidsperspektivet blev spanskt dvs inte så exakt. De stora båtarna i hamnen var punktliga och de brölade glatt. Det var en kul överraskning. Fyrverkerierna var desto mer utspridda i tid. Det var betydligt mer fyrverkerier kl 00.30 än det hade varit en halvtimme tidigare. Intrycket blev lite avslaget. Men ett nytt år blev det, 2015.
På nyårsdagen gjorde vi ett nytt försök i hyrbilsträsket. Först hittade vi en bil för 60 Euro, dvs 6 ggr dyrare än normalt. Ok tänkte vi och bokade via internet. Ingen bekräftelse kom så vi ringde företaget. Nja, de hade ju ingen bil… Men de hade en annan för dubbla priset. Vi suckade och sa ok och jag tog bussen till flygplatsen för att hämta. På plats visade det sig att de hade hittat på en ny kul policy. Man var tvungen att köpa en full tank för 80 Euro! Utan något återköp vid återlämnandet. Jag hade vid bokningstillfället förvissat mig om att det var full tank ut – full tank in som gällde, men det struntade de i nu. Till saken hör att bensinen här kostar runt 1 Euro litern och att en tank rymmer ca 50 liter. Vi skulle bara hyra bilen en dag så vi skulle i sämsta fall förbruka 10 liter. Det innebar att priset nu gått upp ytterligare ca 70 Euro och var uppe i nästan 200 Euro mot utannonserade 60. Vi avbokade bilen i ett irriterat samtal och förklarade att de fick hitta på ett bättre sätt att betala statskulden till oss nordeuropéer än att försöka lura oss med billiga hästhandlartrick.
Sista dagen Inger & Sakka var här försökte vi åka sightseeingbuss i Las Palmas. Det gick inte heller – ingen buss behagade komma. Det fick bli taxi istället. Men vi har lärt oss lite av ”the locals” här så vi rycker mer och mer på axlarna när saker inte fungerar som det ska. Hur som helst så vinkade vi av våra gäster efter en god lunch och det blev rätt tomt i båten de första dagarna efter att de åkt.
Sedan nyår har vi återupptagit ambitionerna att bocka av på listan över saker vi vill göra på båten. Överst på listan står en targabåge i aktern för att fästa solceller, vindgenerator, antenner mm på. Vi har sedan före jul försökt få kontakt med en man här på marinan som svetsar och som rekommenderats av Morten, en trevlig norrman som jobbar hos den största av skeppshandlarna. När han väl kom till oss häromdagen så visade det sig att han tyckte jobbet var för stort för honom. Snopet. Genom Pekka, en av de svenska långliggarna här, fick vi istället snabbt kontakt med Claus. Han är Dansk smed och bor och arbetar på södra delen av ön. Han kom och tittade samma dag som vi ringde och vi har fått en offert som vi accepterat så nu ska det vara på gång. Så mycket enklare det blev på en gång när vi har att göra med folk som har samma uppfattning om tid som vi.
Häromdagen provade vi en vandring i bergen som några av de andra svenskarna i hamnen organiserat. Det var en vandring på knappt 8 km mellan San Andres och Firgas, två byar på norra delen av ön. Vi tog lokalbussen till San Andres och knallade iväg därifrån. Vi var rätt oroliga för att våra halvskröpliga kroppar inte skulle klara sådana övningar utan att protestera kraftfullt. Det gick dock riktigt bra. Som tur var så var vi inte ensamma om att vilja ta det lite lugnt men visst var vi trötta på bussen tillbaka från Firgas. Upplevelsen var fantastisk. Vi gick via stigar som trampats upp av människor och hästar upp längs en ravin, genom bambusnår och längs gamla halvt uttorkade vattendrag. I slutet av vandringen ligger det ett gammalt övergivet kurhotell eller spa som säkert varit fint en gång. Sista kilometern var en klättring upp längs berget som byn Firgas ligger på. Firgas är känt här på ön för sin källa där man producerar Aqua Mineral, dvs bordsvatten.
Lämna ett svar