Lördag 10 november
För en vecka sedan, den 2 november var det dags för sjösättning igen. Den återigen reparerade växellådan var på plats redan några dagar tidigare, men vi valde att vänta ut regn och blåst på land när vi hade den chansen. Från Lagos åkte vi direkt en dryg timme till Portimao där vi ankrade över natten. Morgonen därpå fortsatte vi sedan till vårt favoritställe vid Culatra Island, en sträcka på ca 7 timmar.
Spänningen var stor när vi tittade under växellådan när vi kommit fram. Skulle det vara någon olja där? Tyvärr så var det så. Det positiva är att det inte verkar stänka olja från utgående axeln längre, men det droppar fortfarande under växellådan. Ganska otroligt. Nästa år blir det 50 år sedan människan steg ner på månen för första gången. En teknologisk prestation. Ska det då vara så himla omöjligt att få lite olja att stanna kvar i en enkel låda år 2018? Marin kvalitet skulle man kunna säga men det är nog inte riktigt sant den här gången. Med största sannolikhet är det så att svetsreparationen varvet Sopromar gjorde efter att ha försökt få i en felaktig, för lång, bult och spräckt växellådshuset har fått ena halvan av huset till lådan att förändra formen så mycket att det inte går att få det tätt i skarven mellan husen längre. Antingen får man byta hela växellådan eller åtminstone själva aluminiumhusets bägge halvor. Frågan är vad som kostar minst? En annan fråga är vem som ska betala? Vi gissar starkt på att vi på något sätt kommer att bli Svarte-Petter.
Vårt andra problem med motorvibrationer på låga varv kvarstår också att lösa. Vi har försökt få Sopromars folk att komma till Olhao som är närmaste hamn där vi ligger nu för att göra några kontroller som behövs, men det har inte heller gått så bra. Igår beslöt vi därför att åka tillbaka till Lagos för att på plats försöka få lite fart på varvsfolket. En bidragande orsak till att gå till marinan i Lagos är också att vädret blir allt mer lynnigt. Vid två tillfällen de senaste dagarna har vi haft vindbyar över 30 knop på ankarplatsen. Vårt ankare i kombination med den goda ankarbottnen vid Culatra har inte gett oss några problem med det, men det är alltid oroligt att ligga ankrad bland andra båtar i hård vind. Vi har sett alldeles för mycket inkompetens hos vissa (framför allt franska…) besättningar för att kunna sova lugnt på nätterna.
Vi har bokat platsen här i marinan på en vecka. Väderutvecklingen för att segla söderut till Kanarieöarna ser minst sagt ogynnsam ut den kommande veckan så vi kommer ingenstans och ligger bättre vid bryggan. Vi har ju även de tekniska problemen att hantera inför den seglingen. Växellådan är inget tekniskt problem kortsiktigt, den läcker inte så mycket att det inte kan hanteras under de 4-5 dygn seglingen tar. Däremot behöver vi veta att vibrationerna från motorn inte beror på grundläggande problem som kan ställa till det för oss när vi har långt till land.
Lämna ett svar