Framme i Lagos

Tisdagen den 7 november

Måndag 23 oktober vid 9-tiden lokal tid la vi till vid ankomstpontonen i Lagos marina. En drygt 1400 sjömil lång resa från Grekland till Portugal var över. Det har tagit nästan en månad, vi startade från Argostoli den 26 september. Vi har gjort av med ca 750 liter diesel förutom den vindkraft seglen ibland bidragit med. Nu ska Joyager upp på land hos varvet här i Lagos, Sopromar, och vi blir landkrabbor ett tag i vårt hus i Lagos gamla stadskärna. Som vanligt finns det en lista på projekt som behöver göras under vintern och det ska underlätta mycket att inte behöva bo i båten samtidigt som vi arbetar.

Här kommer berättelsen om resan från Almerimar, med studs och gå på Gibraltar:

Gummibåten
Flyktingbåten på bryggan i Gibraltar

Det vankades motorgång igen och vi skulle vara framme om ett dygn. Det blev nya äventyr den här etappen, som tur var med lyckligt slut. När vi hade vaktbyte vid klockan ett på natten rasslade det plötsligt till under båten och farten sjönk från 5,5 till 2,5 knop på några sekunder. Ganska snart började larmet för hög motortemperatur tjuta och vi stoppade motorn. Vi har sänkt larmtemperaturen kraftigt genom att låta vårt Maretroninstrument larma vid bara 5 grader över normal temperatur efter erfarenheterna vid Sicilien för en tid sedan när motorn överhettades efter att motorns eget larm reagerade alldeles föe sent. En titt i kylvattnets sil visade att det låg små fiskar där. Hade vi kört in i ett fiskstim som sugits in i kylvattenintaget? Men varför sjönk farten så plötsligt?

Vi körde ner en lite grövre elkabel för att rensa kylvattenintaget, men den nådde igenom till skrovets utsida så det var i alla fall hyfsat fritt där. Ny motorstart, men dåligt med kylvatten. Vi provade att lägga i växel framåt. Tvärstopp. Hade vi kört in i ett nät igen? Vi tittade bakom båten för att se om något hängde efter och plötsligt såg vi förklaringen, det hängde en punkterad gummibåt under aktern!  Vi fick fast en lina i den och försökte dra bort den från däck utan framgång.

Solnedgång
Solnedgång utanför Spaniens kust

Vad göra? Troligen skulle det behöva dykas för att få bort gummibåten. Vi hade innan stoppet sett en lite större brittisk segelbåt på AIS:en som var på väg ikapp och de var nu bara några sjömil bort. Radiokontakt, kunde de assistera? Jodå. Efter att de väckt kaptenen kom de tuffande till oss, stannade en bit bort och sjösatte sin dinge. Med dingens hjälp kunde de dra bort gummibåten och linan på den som troligen satt i propellern lossnade också, vi var fria! De hade dykutrustning ombord, men den behövde inte användas. Deras starka dinge löste problemet. Vi tackade dem förstås och vi ville ta hand om jollen som låg kvar i vattnet och kunde ställa till problem för andra båtar. De tyckte att det var bättre att de tog hand om den, de var fler ombord och hade bra grejor att lyfta med, så så fick det bli. Efter en stund kunde vi återuppta resan mot Gibraltar, bara någon dryg timme försenade.

Det var en himla tur att de råkade vara i närheten och var beredda att hjälpa oss. Troligen hade vi inte själva kunnat dra loss jollen på samma sätt med vår egen svagare dingemotor. Det är skillnad på 6 och 30 hästkrafter. Vår reservplan var att segla mot Fuengirola och begära assistans utanför hamnen, men det slapp vi nu. Det hade dessutom tagit så mycket tid att vi troligen missat vårt väderfönster genom Gibraltarsundet.

Lagos, lågvatten
Lågvatten i Lagos

När vi var framme i Gibraltar sent på eftermiddagen la vi till vid ankomstkajen på marinan i La Linea på den spanska sidan. Därifrån blev det promenad in i Gibraltar där vi kompletterade våra förråd lite hos matbutiken Eroski. Vi passade även på att köpa ett gäng med öl, serranoskinka, korvar, ostar och lite annat tilltugg som vi åkte och lämnade till våra räddare på den brittiska båten som låg i marinan Marina Bay i Gibraltar. Vi tog även några bilder på gummibåten som låg på bryggan och skulle tas om hand av marinans folk. Troligen var det en övergiven flyktingbåt, den var sönderskuren med kniv.

Tillbaka i båten kastade vi snabbt loss och fortsatte färden. Det är spännande att lämna Gibraltar i mörker. Det är alltid mycket trafik i Algecirasbukten där det förutom Gibraltar  ligger flera hamnar även på den spanska sidan. Med AIS:ens hjälp känns det ganska tryggt att klura ut vilka fartyg som ligger stilla för ankar och vilka som är under gång. Det hela kompliceras av höghastighetsfärjor som kommer i drygt 30 knop. Färden genom sundet gick sedan utan problem, det var vår fjärde problemfria passage, och vi styrde norrut längs Spaniens kust mot gränsen till Portugal.

Vintervila
Joyager på sin vinterplats

Det är bitvis ganska grunt, särskilt runt Trafalgarudden där en gång världens mest berömda sjöslag utkämpades. Vi hade ganska grov sjö, en dryg meter hög men ganska lång så det blev inte särskilt obekvämt. Vind och vågor var förstås emot, men vi kunde hjälpa motorn med seglen skotade för dikt bidevind och vartefter vi svängde mot väster öppnades vindvinkeln upp. Vid midnatt på söndagen passerade vi söder om gränsen till Portugal och fortsatte västerut mot Lagos. Massor av fiskebåtar som virrade omkring krävde mycket uppmärksamhet så risken att somna under natten var väldigt liten. När det ljusnade vid 8-tiden var vi nästan framme. Vi kände oss lyckliga och stolta över att vara framme samtidigt som det kändes tomt att säsongen nu faktiskt var slut. De sista milen gick fort och det ibland knepiga inloppet till Lagos var på sitt snälla humör.

Lagos stad
Utsikt mot Lagos stad med fiskmarknaden lite till höger

Bara några dagar efter ankomsten till Lagos fick vi tid för upptagning på varvet hos Sopromar där Joyager ska övervintra. Varvet ligger på andra sidan floden från Lagos stadskärna så det är bra utsikt från däck.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *