Torsdag 11 maj.
I fredags förra veckan kom vi tillbaka till marinan efter tre nätter för ankar i St Pauls bay. Tiden blev för kort för att åka till fler platser som vi först tänkt och vinden styrde oss också på så sätt att vi ville ta oss tillbaka utan att blöta ner däcket inför avslutande sliparbeten. Vinden tilltog under fredagen och för första gången någonsin släppte ankaret och vi draggade en bit innan vi fått igång motorn. Ingen vidare ankarbotten, vi hade även problem när vi ankrade att hitta ett ställe där ankaret högg. Vindkantringar tycks sedan ha arbetat loss ankaret. Ankarvakten gjorde sitt jobb och den här gången var alltså larmet på riktigt. St Pauls bay är ett känt blåshål, vinden förstärks mellan den
högre terrängen runt omkring. En av marinans anställda hade seglat jolle tidigare och bekräftade att det oftast var betydligt mer vind på den delen av ön.
Vi fick även en chans att prova vår nya 2,9m dinge från Highfield. Den känns stabil, välutrustad och bra och planar lätt med vår 6-hästars Yamaha om det är en person ombord. Med två personer orkar motorn inte riktigt med och vi kan konstatera att vännen Jonas tyvärr har rätt. Nu går det bra ändå att köra som det är så motorbyte känns inte akut. Ska vi byta behöver vi hitta en 10 hästars tvåtaktare som inte är så tung.
Dagen efter vår återkomst kom snickaren och började slipa däcket efter att den sista nåtningen fått härda en vecka. Resultatet av hans arbete är fantastiskt! Det ser nästan ut som ett helt nytt teakdäck. Vid slipningen kommer den bruna teakfärgen fram
och det kommer att ta några veckor innan teaken grånar igen. Vi tycker nog att ett teakdäck på en segelbåt ska ha den grå färgen, den bruna färgen hör mer hemma på en motorbåt. Dessutom slipper vi hålla på med att olja in däcket. Det känns väldigt bra att det här jobbet är gjort nu.
Tidigare har vi varit oroliga för läckage, men nu är däcket helt tätt. Problemet med kladdig nåtmassa ska också vara löst. Vi hoppas att det ska vara så ett antal år framåt nu. Vi är väldigt nöjda med snickaren och hans arbete och förmedlar gärna kontakten om någon vill anlita honom till någon form av snickeriarbeten.
Igår fick vi batterier levererade så nu har vi 5 friska 100 Ah AGM-batterier i förbrukningsbanken istället för de allt tröttare snart fyra år gamla föregångarna. Med det är sista större pusselbiten i vinterns båtfix på plats.
Vi firade det med att idag göra en utflykt till Fort Rinella och titta på 100-tonskanonen från slutet av 1800-talet. Aldrig använd i krig men fungerar än idag. Fort Rinella drivs av en ideell stiftelse liksom några andra av Maltas attraktioner och de som arbetar där är väldigt entusiastiska. Bland annat fick vi lära oss skillnaden på ett gevär och en musköt och hur British Army rekryterade folk förr i tiden. I morgon har vi tänkt lämna Malta för den här gången. Det ser i prognosen ut som ett bra väderfönster för att ta
oss till Siracusa på Sicilien. Därifrån ska vi sedan fortsätta till Grekland via ett par stopp på fotsulan av den Italienska stöveln. Grekland ska bli sommarens seglingsområde i år har vi tänkt.
Lämna ett svar