Torsdag 25 juni
Från Lagos var det bara drygt en timme österut till Portimao. Inte ens lönt att rulla ut seglen. Vi visste, efter vår bilutfärd tidigare, att det finns ett bra område för ankring precis innanför vågbrytarna för inloppet till hamnen i Portimao. Vi visste också efter att ha frågat på marinan under samma bilresa att det inte var populärt hos marinans administratörer med båtarna som valde bort marinan och ankrade. Vår erfarenhet av ankring med Joyager är ganska begränsad. Vi har visserligen ankrat i Stockholms skärgård ett antal gånger, men där är det så skyddat att man nog kan ersätta ankaret med en lagom stor sten och ändå ligga still. Innan vi lämnade Holland för ett år sedan beställde och monterade vi ett nytt ankare och ny, grövre, kätting. Vi valde ett Rocnaankare som anses vara mycket bra (bäst?) bland de nya moderna ankartyperna. Efter det bytet har vi bara ankrat två gånger. På kanalerna ankrade vi aldrig utan premiären var norr om Fuertoventura innan vi startade passagen till Gran Canaria. Anledningen var främst att vi visste att det var fullt i hamnen i Las Palmas och att vi skulle få ankra utanför marinan. Där är det ont om plats och inte rätt ställe att upptäcka trassel med utrustningen. Testet gick bra och ankring nummer två i Las Palmas gick också bra. Vi låg där en vecka tills dess att ARC-båtarna lämnat marinan och vi fick plats. Under den veckan fick vi uppleva trång ankring med många båtar runt oss och en natt med vind upp till 40 knop (20 m/s) i byarna. Vårt Rocna satt som berget hela tiden. Man kan säga att vi efter det anser ankaret vara pålitligt, men det bör övervakas.
Här i Portimao är det betydligt mer gott om plats och det är bra botten. Vårt ankare satte sig direkt och har suttit där orubbat i fyra dagar nu. Lite lustigt är att vi trots att det finns rätt mycket plats ändå ligger ganska tätt ihop med andra båtar. Det bildas kluster av båtar här och var. Tidvattnet gör att vi ändrar läge minst 4 gånger per dygn, men alla rör sig ungefär lika så det blir inga problem. Vi misstänker dock starkt att vår Franska grannkatamaran draggar lite när det blåser starkare. Från att ha legat snett framför oss vid nordvästlig vind ligger de nu klart bakom oss vid samma vindriktning. De har nog inget Rocnaankare…
Våra solceller fortsätter att sköta sig. De klarar elförsörjningen trots att vi använder både kylbox och frys. Vi laddar även dingens batteri med solcellerna så den lilla elmotorn kan ta oss i land nästa dag. Vindgeneratorn däremot har vi stängt av. Det blåser oftast för lite.
Portimao har hittills varit en positiv överraskning. Vi har tre svenska grannbåtar som vi träffat en del. Ann-Sofie och Jonas på Lady Annila, Erik och Mary på Bess Safari Too och Pirjo och Mattis på Jaya. Det har också visat sig att det går alldeles utmärkt att lägga dingen vid en av marinans pontoner. (Långt bort från kontoret) Där har vi tillgång till restauranger, wc, sopbehållare, bussar till stadscentrum mm. Åker vi åt andra hållet med dingen kommer vi till en mycket fin badstrand med fyra olika barer/restauranger. Vi har även fått lära oss att det finns vit Sangria. Den passar oss mycket bättre än den röda Spanska turistvarianten.
Det går alltså ingen direkt nöd på oss och vädret kan vi inte heller klaga på. Måste vi klaga på något är det nog räckvidden med elmotorn på vår dinge. Inköp av bensinmotor planeras.
Lämna ett svar