Med strumporna på

Kategori: Grekland, Reseberättelse 0
Katt på Kastos
Gäspande katt på Kastos

Måndag den 31 juli.

18 juli lyfte vi Joyager i Preveza och den 19:e gick flyget till Stockholm. Dags för ett sommaruppehåll i seglandet och att träffa släkt och vänner i Sverige. Som rubriken antyder innebär det också att barfotalivet är över ett tag.Temperaturen i Sverige är betydligt lägre än vad vi vant oss vid i Medelhavet.

Varför då lyfta upp Joyager på land igen efter bara 4 månader sedan vi sjösatte på Malta? Jo, det är svårt att hitta ett säkert ställe att förtöja båten på i den Joniska övärlden. De få marinor som finns är fullbelagda och även rejält dyra den här tiden på året om det skulle funnits plats. Vid stadskajerna ligger man med eget ankare och aktern mot kajen. Risken är stor att någon river loss ankaret när de förtöjer eller lämnar hamnen och skulle det bli hård vind är det stor risk att något eller några ankare släpper vilket ger en dominoeffekt på intilliggande båtar. Vi törs helt enkelt inte lämna Joyager vid en stadskaj bland alla charterbåtar utan att själva vara på plats.

Kastos
Ankarplatsen vid Kastos by

I förra inlägget skrev vi om annalkande hårda nordvindar och att vi sökt skydd i Fiskardo. Taktiken lyckades och med hjälp av en extra lina i land, totalt 3 stycken, och vind- och våglä i hamnen hade vi inga problem med vinden. Annars känns det här med skyddade hamnar som en stor brist i det vi sett av Grekland. Förtöjda mot en stadskaj är man beroende av eget och andras ankare vilket inte alls känns lika tryggt som en marina med mooringlinor till en kätting på botten.

Efter Fiskardo åkte vi till Vathi på ön Ithaka. Vathi är en trevlig stad, men vindförhållandena här stökar till det. På eftermiddagarna orsakar de kringliggande bergen ganska hårda vindar i hamnbassängen. Första natten låg vi för ankar i norra änden av hamnen. men kunde då inte ta oss i land med jollen i den hårda vinden och sjön den rev upp. Nästa natt ankrade vi längre in i hamnen men hamnade då i den starkaste vinden. Vi försökte nästa dag förtöja mot stadskajen, men problem med ankarspelet gjorde att vi gav upp det försöket.

200 fot +
Imponerande syn – 200 fot +

Tillbaka på ankarplatsen inne i hamnen fick vi senare på eftermiddagen problem med att en draggande charterbåt rev loss vårt ankare. Det blev rätt kritiskt en stund då vi höll på att driva in i kajen i lä om ankarplatsen. Efter lite ordergivning till den förvirrade besättningen på charterbåten tuffade vi, fortfarande med hopkopplade ankare, mot vinden bland alla ankrade båtar för att få lite sjörum och kunna reda ut trasslet. Med gemensamma ansträngningar fick vi isär våra kättingar och befriade oss från ytterligare ett gammalt rostigt ankare som under övningen fastnat i våra ankarkättingar. Utrustningen på charterbåten var helt otillräcklig. För litet ankare och en underdimensionerad ankarvinsch. Man tycker synd om de som för dyra pengar hyr båtar i det här skicket.  Efter att ha pustat ut en stund kunde vi sedan gå tillbaka och ankra om.

Lady Annila
Lady Annila inför ankring

Från Vathi tog vi oss mot nordost och ön Kastos. Vi ankrade utanför byn Kastos, en lite idyll med under 100 invånare. Här finns ett par tavernor och ett fik vid en nygammal kvarn. Ett mycket lugnt ställe.

Nästa besök blev en ankarvik vi spanat in tidigare på norra Ithaca, innanför ön Ag Nikolaus. Även här var det lite stök med draggande båtar, men vi låg stilla under hela besöket.

Nu gjorde vi en lite längre förflyttning söderut, till Argostoli på södra Kefallonia. Ann-Sofie och Jonas på Lady Annila hade anlänt efter en snabb resa från Portugal och vi ville gärna träffa dem och hälsa välkommen tillbaka till Grekland där de senast varit 2011. Vi hade mycket att prata om eftersom vi inte setts på ett tag så det blev middag på Lady Annila på kvällen.

Ionian marine
Lyften hos Ionian marine

Vi följdes sedan åt tills dess att vi tog upp båten på Preveza. På vägen norrut stannade vi i Assos, Vlicho och Vrako (som var en ny och positiv upplevelse med mycket trevlig taverna) innan vi ankrade utanför fiskehamnen i Preveza. Vi bjöds där på ett ordentligt åskväder som hade den goda smaken att hålla sig åtminstone några kilometer från där vi låg.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *