Joniska övärlden

Kategori: Grekland, Reseberättelse 0
Grekisk förtöjning
Grekisk förtöjning – linor i land.

Söndag 2 juli.

Sedan förra inlägget har vi utforskat ett antal öar i den södra delen av Joniska havet. Det här är ett fantastiskt område där man kan spendera mycket tid. Nu när vi varit här har det oftast varit dåligt med vind så det blir mycket motorerande. Vindarna påverkas mycket av de bergiga öarna och det är svårt att hitta prognoser som stämmer. De lokala vindarna som skapas av soluppvärmningen tar oftast över gradientvinden.

Vi har börjat med ön Levkas där vi valde att gå förbi staden Levkas som var väldigt full med båtar. Där finns både gratis stadskaj och en marina av den riktigt dyra sorten. De lär ha Turkiska ägare. Istället gick vi vidare till ön Meganisi som ligger öster om Levkas och är betydligt mindre. På Meganisis norra

Geten
Observera geten (ej i blått).

spets finns det ett antal vikar och vi skannade av tre av dem och valde sedan att ankra med långa linor till land i en av de större. Det blev premiär för oss med den metoden och vi kunde konstatera att det inte är helt lätt med bara två personer. Man behöver en som styr, en som kör ankarspelet och en som tar en lina i land. Totalt tre personer. Det var förstås också sidvind så linan iland behövde komma på plats ganska fort innan vi driver iväg med vinden. Vi ankrade utanför den tänkta platsen och rodde sedan in och fäste linan i land. Efter att ha fäst andra änden i båten drog vi båten in mot land dels med handkraft och dels med motorhjälp. Det är då bra med en flytlina som minimerar risken att få in den i propellern under manövern. Man behöver också en mycket lång lina, vår är 80 meter. Det tog lång tid och var ganska svettigt, men det gick!

grottankring
Det går att ankra överallt.

Meganisi visade sig vara ökänd för alla sina getingar, så vi fick barrikadera oss inne i båten med myggnät för alla öppningar. Ingen mat i sittbrunnen här inte. Ingen av oss är särskild förtjust i getingar så det blev bara en natt på Meganisi.

Nästa stopp blev Sivouta på Levkas sydkust. Ett charterbåtnäste visade det sig. Ganska trång vik med många tavernor och ett par supermarkets. Vi ankrade i utkanten av hamnbassängen men det var dålig botten och vi draggade i en vindby efter ca 30 minuter, trots att vi backat fast ankaret noggrant. Efter om-ankring väntade vi ett par timmar i olika vindriktningar och styrkor innan vi tordes ta dingen in till land och äta. Sivouta verkade helt inriktat på att serva charterbåtskunder så vi åkte vidare dagen därpå.

Nu hamnade vi på ett ställe där vi trivdes betydligt bättre, Vlicho.

Fuling
Nidri – hur fult kan det bli?

Vlicho är namnet på en liten by i en ganska stor och grund (5-7 meter) vik. Här är det raka motsatsen mot Lakka vad det gäller utrymme. Vlicho är (ö)känt för en kraftig storm för några år sedan då ett åskväder i september under några minuter framkallade vindar med orkanstyrka som slog omkull båtar både på land och i vattnet. Det ryms 100-tals båtar här utan att bli direkt trångt. På andra sidan viken mot byn ligger det 5-6 tavernor vid vattnet, alla med jollebryggor. Från Vlicho by kan man ta lokalbuss till Levkas stad. Eftersom vi ratade den när vi först kom till Levkas passade vi på en dag att uppleva lite civilisation i en charmig stad. Vi kollade även priserna för att lägga upp båten här i juli/augusti, men de var 4 gånger (!) dyrare än varven i Preveza. På viken vid Vlicho blev vi kvar en vecka, med om-ankring en gång då vi var ute en dag för att köra watermakern. Vi valde då en plats längre norrut i viken vilket gav

Sköldpaddsägg
Markering för sköldpaddsägg

oss bekvämt dingeavstånd till Nidri som är en lite större turisthåla med många butiker och restauranger. Till vår glädje hittade vi en kinarestaurang i Nidri, vi har länge saknat asiatisk mat. När vi åkte bussen såg vi också något som såg ut som en sjömack, så när vi lämnade viken letade vi upp den och fick dieselförrådet fyllt igen. Nidri var även ett alternativ för uppläggning, men efter att ha sett varvet och de metoder de använder valde vi att inte begära offert här.

Efter Vlicho beslöt vi att ta oss till södra delen av de joniska öarna för att sedan jobba oss norrut tillbaka till Preveza där vi nu bokat plats för uppläggning av Joyager den 18 juli till sista augusti. Första ön att besöka i söder blev Zakynthos. På vägen dit ankrade vi en natt på ön Ithaka. Det finns i princip två val för att förtöja på Zakynthos,

Shipwreck beach, med turister.

stadskajen i Zakynthos stad och en ankarplats i en vik på södra ön. En stor del av den viken är avlyst för Loggerhead sköldpaddor som lägger sina ägg i gropar på stranden. Samtidigt tillåter man bad på de aktuella stränderna i naturskyddsområdena… hmm. Vi valde ankarplatsen som ligger intill byn Kiri. Här finns tavernor, supermarkets och -biluthyrning. Vi hyrde en bil två dagar och åkte runt hela ön. Det här är en ö för bad med massor av sandstränder med tillhörande hotell och barer. Vi besökte Zakynthos stad och åkte till och med ut på stadskajen för att kolla in förtöjningsplatserna. Vi åkte aldrig dit med båten utan nöjde oss med att se staden från land.

Lixouri blev nästa besökta by. Då hade vi gått norrut under en dag från Zakynthos och kommit till Kefalania, Ioniens största ö. Lixouri hade drabbats av en jordbävning för några år sedan och man kan se att delar av stadens kajer var kraftigt skadade. Där vi låg var det nyligen reparerat och så gott om plats att vi kunde ligga långsides kajen. Även här finns många tavernor och supermarkets. Vi tog färjan över viken till vårt nästa mål, Argostoli, och kollade av läget en kväll.

Argostoli är huvudort på Kefaloni. Staden är inte särskilt stor, men där finns lite mer urval på butiker. Första natten låg vi vid stadskajen, men efter att ha debiterats 26,50 Euro valde vi att ankra i hamnen följande nätter. Det är gott om plats. Normal Grekisk taxa vid stadskaj är ca 10 Euro per natt. 26,50 för en plats vid kajen utan el, vatten eller mooringlinor är inte rimligt. Vi upptäckte att det fanns sköldpaddor inne i hamnbassängen. När vi med dingen kollade av en halvfärdig marina mittemot stadskajen såg vi ett huvud som stack upp och upptäckte sedan flera sköldpaddor. Den vi såg på lite närmare håll var ca 60-70 cm lång.

På vägen mot Fiskardo ankrade vi en natt i Assos på Kefalonias västkust. Vi döpte om platsen till Getviken eftersom det låg en död get och flöt i vattnet där vi ankrade. Lusten att bada minskade snabbt till noll.

På öns nordostspets ligger den gamla fiskebyn Fiskardo. Här ligger vi när detta skrivs för att vänta ut en kuling. Det ska blåsa drygt 20 knop från nordväst och med byar runt 30 knop enligt prognoserna. Vi ligger ankrade med långa linor iland mot hamnens norra sida. För att ta upp en del av sidkrafterna har vi lagt en extra lina som ett spring iland från försegelvinschen. Förhoppningsvis får vi bra vind- och våglä här. Det finns sämre ställen att vara inblåst på. Fiskardo är ett väldigt populärt seglarmål med många tavernor. Vi blev extra glada när vi hittade en Thai-restaurang. Det händer mycket här, färjor, turbåtar och fritidsbåtar om vartannat. Igår körde en av vägfärjorna in med sidan i kajen istället för med rampen i nosen. Oklart hur den hamnade där, men man kan misstänka att för hög fart spelade in. De kör onödigt fort in mot kajen för att sedan slå full back. Framåt tisdag/onsdag ska vädret ha återgått till sin vanliga vindfattiga gång så då åker vi mot Ithaka, grannön i öster.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *